På lördag morgon gjorde vi upp planer för hur de skulle kunna träffas och bekanta sig med varandra och undersöka lukter utan att slåss eller jaga varandra. Simon hade gjort sig hemmastadd i ‘sitt’ rum under natten så vi ville att han skulle kunna bekanta sig med Signe utan att lämna den lilla trygghet han hittat. Så – vi sågade ett hål nertill i vår skraltiga sovrumsdörr (ingen större förlust) och täckte det med ett tunt och finmaskigt armeringsnät. Voila! Ett kattfönster. Intresset var stort från båda håll när skapelsen avtäcktes. Signe fräste och morrade men var inte lika ihärdig som kvällen innan. Simon var väldigt nyfiken och tog sig raskt fram för att försöka få kontakt, han åmade sig och gjorde verkligen allt för att se riktigt söt ut i sina försök att blidka Signe. Under natten verkar det som de var vakna större delen av tiden – nyfikenheten fick ta överhanden och när söndagsmorgonen kom var det glada miner på båda katter när de tittade och nosade på varandra. Framsteg….
Lämna en kommentar