Efter en del funderande så beslutade vi att det var dags för Signe att få en kattkompis att busa med på dagarna. Vi började leta efter den optimala kompisen, någon som var lekfull, inte alltför gammal men ändå med tillräckligt mycket skinn på nosen för att inte bli alltför nervös om hon inte genast tyckte det var en bra idé att få sällskap här hemma. Eftersom vi kunde tänka oss en katt som var ung men inte kattunge, och gärna en bondkatt, så tittade vi runt på olika kattstallars hemsidor. Och till slut hittade vi den perfekta kompisen – Lill-Stian. Lill-Stian hade dessutom en blogg så vi kunde läsa om hans öden och äventyr i jourhemmet som han bott i sedan han och hans syskon hittades i höstas. När vi sedan hittade dessa bilder så föll vi alla för honom – vilken skön stil!
Lämna en kommentar