Signe och Simon har verkligen blivit kompisar, de leker och busar. Ibland blir det lite hårda tag, men det verkar fortfarande handla om lek. De fräser inte och när de släpper taget så är det ingen av dem som springer iväg utan de håller sig fortfarande nära varandra.
Häromkvällen blev vi lite oroliga att leken hade varit alltför våldsam, Simon haltade på vänster framtass och ville inte stödja på den. Till och från glömde han sig och kastade sig ändå in i lek eller upp i klätterträdet. Dagen därpå märktes ingenting av någon hälta, vi ringde veterinären och kollade men hon tyckte vi lugnt kunde stanna hemma om det inte kom tillbaka – och det har det inte gjort (peppar, peppar).
Simon verkar också ty sig alltmer till sina nya människor, han älskar att kasta sig ner på golvet och ligga där som en mindre ryamatta. Han är fortfarande inte helt övertygad om att det är OK att bli klappad i alla lägen, men allt som oftast så får vi klia och klappa honom och då passar han på att dra igång den stora spinnmotorn. Signe har flera gånger nyfiket kommit fram för att kolla vad det är som låter när han njuter som mest.
Hej!
Underbart roligt att det går så bra med kissarna! Och stort tack för att vi får vara med och få en inblick i utvecklingen här på bloggen!
Johanna